Okej, storyn om lördag natt!
Nu ska jag berätta vad som hände i lördags natt för er!
Jag var hemma hos Marcus för att festa och ha lite kul. Det var jag, Marcus, Emelie, Amanda och Markus T. Vi hade jättetrevligt! Emelie gick hem runt 1 skulle jag tro och vid 2tiden skulle Markus T och Amanda hem men på vägen hem skulle dom förbi GP (Grillpalatset) för att käka lite. Jag och Marcus bestämde oss för att följa med och sen gå tillbaka till Marcus där jag skulle sova. Vägen dit var GLASHAL och jag ramlade hela tiden, tillslut ramlade jag över min fot på nått sätt så det knakade i hela vristen/foten. Jag skrek och grät och dom Amanda (tror jag det var) ringde 112 och bad dom skicka ambulans. Jag satt i en vattenpöl på isen och skrek och grät i 40 minuter och kunde inte röra benet. (Smärtan var EXTREM!!!!)
Markus T ringde 112 flera gånger och frågade vart ambulansen var men det tog som sagt 40 minuter innan den kom. Tack till er alla 3 för att ni var där med mig och stöttade mig! Hade inte klarat det utan er!(L)
När amblansen kom så var det två urgulliga ambulanssjukvårdare som kom och tog hand om mig. Magnus som var gotlänning och satt med mig där bak och gav mig varma filtar (var ganska rejält nedkyld!!) och fick mig att skratta och tänka på helt andra saker och var supertrevlig! Och sen Pernilla(?) som Marcus satt med där fram.
(Det är just sånna människor som är dom riktiga vardagshjältarna!)
Vi kom in vid halv 4 skulle jag tro och vid 6 tiden åkte jag till röntgen.
Vid 8.tiden kom en läkare som klämde, tittade och vred och gjorde små tester med foten sen berättade han att det inte var något brutet utan bara en rejäl stukning. Jag tyckte det lät konstigt för jag har stukat förrut och den här smärtan var värren än så men men, jag blev lindad, fick bandage och vid 9 tiden åkte jag hem. Tack till Marcus som stannade kvar där med mig och förlåt för mina humörsvängningar! Det var underbart att ha dig där! (L) Tack för att du inte ringde mina föräldrar heller :P Dom hade bara blivit så oroliga!
Jag kom hem runt halv 10tiden och tog mig upp i sängen. Mamma har som vanligt varit helt underbar och kommit med mat och dryck och hjälpt mig med allt möjligt! (L) (L) Hade inte klarat av livet utan henne! (L) (L)
Mamma tyckte det var konstigt att jag inte fick något smärtstillande eller nått sjukintyg av läkaren så hon ringde akuten idag och fick prata med min läkare. DÅ sa han att han trodde att jag hade slitit av nått ledband eller nån muskeldel :S Varför inte säga det direkt till mig lixom ???!?!? Men han bad mig komma tillbaka imorgon för att få nått som är ett mellanting av gips/bandage som jag ska ha i 4 veckor. Han sjukskrev mig i 3 veckor framöver och jag ska helst inte hoppa runt på foten på 3 veckor.
Kom gärna och hälsa på mig ;) I´ll be at home :P
Så nu har ni fått höra min "skadehistoria" :P
Puss!
Jag var hemma hos Marcus för att festa och ha lite kul. Det var jag, Marcus, Emelie, Amanda och Markus T. Vi hade jättetrevligt! Emelie gick hem runt 1 skulle jag tro och vid 2tiden skulle Markus T och Amanda hem men på vägen hem skulle dom förbi GP (Grillpalatset) för att käka lite. Jag och Marcus bestämde oss för att följa med och sen gå tillbaka till Marcus där jag skulle sova. Vägen dit var GLASHAL och jag ramlade hela tiden, tillslut ramlade jag över min fot på nått sätt så det knakade i hela vristen/foten. Jag skrek och grät och dom Amanda (tror jag det var) ringde 112 och bad dom skicka ambulans. Jag satt i en vattenpöl på isen och skrek och grät i 40 minuter och kunde inte röra benet. (Smärtan var EXTREM!!!!)
Markus T ringde 112 flera gånger och frågade vart ambulansen var men det tog som sagt 40 minuter innan den kom. Tack till er alla 3 för att ni var där med mig och stöttade mig! Hade inte klarat det utan er!(L)
När amblansen kom så var det två urgulliga ambulanssjukvårdare som kom och tog hand om mig. Magnus som var gotlänning och satt med mig där bak och gav mig varma filtar (var ganska rejält nedkyld!!) och fick mig att skratta och tänka på helt andra saker och var supertrevlig! Och sen Pernilla(?) som Marcus satt med där fram.
(Det är just sånna människor som är dom riktiga vardagshjältarna!)
Vi kom in vid halv 4 skulle jag tro och vid 6 tiden åkte jag till röntgen.
Vid 8.tiden kom en läkare som klämde, tittade och vred och gjorde små tester med foten sen berättade han att det inte var något brutet utan bara en rejäl stukning. Jag tyckte det lät konstigt för jag har stukat förrut och den här smärtan var värren än så men men, jag blev lindad, fick bandage och vid 9 tiden åkte jag hem. Tack till Marcus som stannade kvar där med mig och förlåt för mina humörsvängningar! Det var underbart att ha dig där! (L) Tack för att du inte ringde mina föräldrar heller :P Dom hade bara blivit så oroliga!
Jag kom hem runt halv 10tiden och tog mig upp i sängen. Mamma har som vanligt varit helt underbar och kommit med mat och dryck och hjälpt mig med allt möjligt! (L) (L) Hade inte klarat av livet utan henne! (L) (L)
Mamma tyckte det var konstigt att jag inte fick något smärtstillande eller nått sjukintyg av läkaren så hon ringde akuten idag och fick prata med min läkare. DÅ sa han att han trodde att jag hade slitit av nått ledband eller nån muskeldel :S Varför inte säga det direkt till mig lixom ???!?!? Men han bad mig komma tillbaka imorgon för att få nått som är ett mellanting av gips/bandage som jag ska ha i 4 veckor. Han sjukskrev mig i 3 veckor framöver och jag ska helst inte hoppa runt på foten på 3 veckor.
Kom gärna och hälsa på mig ;) I´ll be at home :P
Så nu har ni fått höra min "skadehistoria" :P
Puss!
Kommentarer
Trackback
